Idag har jag varit ngn slags bilomhändertagare. Gubbens bil har blivit frisk, yeahoo. Men han ville ju givetvis ha hem den men kunde inte själv på dagen. Så jag fick åka dit och fixa hem nycklen. Så han kan hämta den själv sen.
Efter det åkte jag direkt hem till Farbror M och följde med honom och hämtade hem hans stackars bil, den som var fin när jag lånade den men inte lika fin när jag var klar med den. Denna skulle upp på en kärra och efter mycke möda så gick det.
Nu kommer jag få tillbaka min egen bil som, enligt en säker källa, inte mår lika bra som när gubben började ha den. ARG,ARG,ARG. Men det kvittar väl, jag kan ändå inte köra den. Jädra, dumma, spretande tå.
Påtal om tån, jag ringde sjukvårdsupplysningen och frågade om vad jag ska göra. Hon förklarade snällt hur jag skulle bete mig, men i mina öron lät det "Är du så dum så får du skylla dig själv, lid för du kommer ha ont i ca 5-6 veckor".
Ska börja kolla upp om amputering. Fast har hört talas om fantomsmärtor....huuu det måste ju vara värre, försöka få medlidande från gubben för smärta i något som inte finns, det lär aldrig gå. Han tycker ju inte synd om mig nu ens. Nä han bara säger "Vad skulle du springa på hundutställningen för"....dum fråga, jag ska på en till denna helgen med, fast med 2 hundar denna gång. Ajj vad jag kommer lida efteråt. Snälla Kattafina, Kusin vitamin, Mosternette och lilla Vera visst kommer ni tycka synd om mig, för det är er jag kommer till direkt efter utställningen, så där lagom i tid till när Iprenen släpper hahahaah